Alltid när något dåligt händer mig, när jag gör något fel; det kan handla om att jag inte kunde prestera rätt i en situation, att jag betedde mig på fel sätt mot någon eller när gamla minnen som jag ångrar att jag varit med om kommer upp till ytan så brukar jag alltid se ner på mig själv på ett väldigt dåligt sätt. Även om det handlar om något jag gjorde fel så börjar jag klanka ner på hur jag ser ut och att jag är missnöjd med mig själv. Innerst inne vet jag att det inte alls har med det att göra, ändå blir det så. 

Det är någon inställning som jag automatiskt får när det går dåligt för mig. När jag kanske skäms över något så klankar jag ner på mig själv istället för att tänka på vad jag kunde gjort annorlunda. Det är en dålig vana jag önskar att jag inte hade.