Alltid när något dåligt händer mig, när jag gör något fel; det kan handla om att jag inte kunde prestera rätt i en situation, att jag betedde mig på fel sätt mot någon eller när gamla minnen som jag ångrar att jag varit med om kommer upp till ytan så brukar jag alltid se ner på mig själv på ett väldigt dåligt sätt. Även om det handlar om något jag gjorde fel så börjar jag klanka ner på hur jag ser ut och att jag är missnöjd med mig själv. Innerst inne vet jag att det inte alls har med det att göra, ändå blir det så. 

Det är någon inställning som jag automatiskt får när det går dåligt för mig. När jag kanske skäms över något så klankar jag ner på mig själv istället för att tänka på vad jag kunde gjort annorlunda. Det är en dålig vana jag önskar att jag inte hade.

Den första filmen jag kommer och tänka på är Billy Elliot. Den handlar om en pojke som bor med sin pappa och äldre bror och även hans mormor. Hans mamma har gått bort och livet är inte så lätt för familjen som är ganska splittrad. De bor i en engelsk förort och Billy ska ägna sig åt boxning men faller för baletten och steppdansen. Det är ett liv han inte borde dras in i men ändå gör. Filmen är så vacker just på grund av hans passion för dansen. Jag blir alltid så lycklig av den. När jag var liten var jag smygkär i huvudrollen, han var så söt.

Nu är jag väldigt trött på det gråa och trista vädret, på snön som vägrar att smälta och på den tjocka vinterjackan. Jag vill ha varmare tider, en resa till något exotiskt land där man inte ser en flinga snö och där alla möjliga färger finns. Jag vill känna värmen mot min hud och ligga på stranden med en drink i handen. Vad sägs om en resa till Thailand, det vore underbart att komma i väg i några veckor och återvända utvilad och brun. Det är tur att jag har en resa att se fram emot, men den är bokad i augusti så den kommer knappast hjälpa mitt humör jag har nu. Då reser jag till ön Samos i älskade Grekland.

Det är inte så svårt egentligen även om det finns väldigt mycket bra (och dåligt!) på TV. Favoritprogrammet måste ändå vara Friends (eller Vänner som det så fint heter på svenska). Jag har hela serien hemma och jag har kollat på avsnitten många gånger, det går liksom inte att motstå att skratta och jag älskar alla personer som är så olika varandra och roliga på sitt sätt. Den som inte kollat på serien har absolut missat något!

1 miljon är så himla mycket pengar, speciellt för en 17åring. Det första jag skulle göra skulle förmodligen var att dra in alla butiker där jag gått och längtat efter plagg, skor och andra accessoarer och köpa allt. Jag skulle också köpa en massa hår- och hudprodukter... Spendera pengar på hemmet skulle jag också göra och så klart spara en massa. Sjääälvklart skulle jag skänka lite pengar till någon organisation också! Ååh, önskedrömmar...